Hmm.. jag förstår inte riktigt ämnet..och jag orkar inte tänka ordentligt just nu efter alla dessa inläggen och en trött Kerstin så vi får hoppa denna också. Kanske kan ni hjälpa mig och skriva en kommentar om hur ni uppfattar ämnet? ;P

Nej nu räcker det med bloggande idag punkt slut. Nu ska jag in i duschen, har dammsugat för fullt idag eftersom jag ej kunde göra det igår, men igår fixade Paul dammsugaren när han kom hem så det var ju bra :)

Love

Kerstin

Ja detta har vi redan skrivit, att jag saknar barndomen. Finns mycket jag saknar, men inget som jag gärna vill nämna här, så vi låter dag 28 glida förbi..

Min favoritplats...ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt om jag har en sådan. Är det bra eller dåligt?

Jag kan tänka mig en plats då jag kände mig riktigt lycklig, och det var en underbar upplevelse! Tyvärr kan jag inte säga det då det är en hemlighet, men jag vet en som kan lista ut vad det är, eftersom det var honom jag åkte utomlands med! ;)

Har ni någon favoritplats kanske, eller ni känner som jag?

Love

Kerstin

Oj, rädslor har jag gott om! Jag är rädd för öppet hav, speciellt mörkt sådant! Mörker skrämmer mig, då inbillar jag mig en massa saker om våldtäktsmän, mördare eller andra hemska varelser. Samtidigt som jag är intresserad av det andliga så skrämmer det mig.Att mista min familj och mina vänner är nog något av det som skrämmer mig mest, jag vet inte vad jag hade gjort utan dom.

 Jag är även rädd för obetydliga saker som t.ex spindlar, småkryp och flaxande duvor.

Hissar är jag också rädd för, asså inte att åka dom utan att en hiss av någon anledning ska falla rakt ner på mig. Jag är rädd för att falla från ett tak men ändå överleva, tänk skadorna man får! Jag är rädd att bli handikappad. Jag är rädd för möjligheten att jag inte kan få barn, man vet aldrig ju. Jag är rädd för att om jag nu får barn så kommer något hemskt hända dom, plötslig spädbarnsdöd, missbildningar eller andra sjukdomar. Jag är nog framförallt rädd för att bli en dålig mamma (när vi nu ändå kommit in på barn).

Ja, som sagt jag kan rabbla upp ne massa saker. Förr var jag rädd för fler saker, men har lyckats minska faktorerna och många rädslor har försvunnit.

Love

Kerstin

En första, den var svår.. hehe jag kan tänka mig många "en första" men nu när jag tänker efter så väljer jag min första bästa vän, Matilda. En barndomsvän från dagis på hattstugan :D Vi hade alltid roligt när vi lekte tillsammans, även om jag inte kommer ihåg alla stunder tillsammans så har jag många roliga glimtar från förr! Det är synd att vi inte höll kontakten när hon flyttade, men så blir det väl? Hon var iallafall jättesöt, rolig och snäll!

Love

Kerstin

Haha, ja ni som känner mig vet att nästan allt får mig att gråta!

Filmer gråter jag till som en stucken gris, komplimanger och omtanke får mig att fälla flera tårar, sorliga och hemska saker får mig att känna himlans massa känslor och även gråta.

Lite kul för Paul när han kommer hem på kvällen och hittar mig i soffan ihopkrypen och storbölar till en tecknad film eller när klassen har fått i uppgift av vår lärare att säga fina och snälla saker till varandra och Cathleen säger att min kropp är snygg, att jag har omtanke osv och jag får tårar i ögonen, stackars mina fina vänner! ;) Haha, eller när André hade födelsedagsfest och jag böla nästan hela kvällen och typ slutar med (iallafall vad jag sist kommer ihåg) att jag ligger inne på toan här hemma och gråter för fullt i famnen på mina kära vänner Katrine och Maritza! När jag väl börjar fälla en tår verkar det som att dom aldrig ska ta slut, det bara forsar och forsar. Hehe, eller när jag och Paul var i soffan och brottades lite och han råka slå in mitt huvud i väggen, haha som jag grät och skrattade! Det var precis som i de tecknade filmerna när underläppen darrar för fullt, som i svanprinsessan, det gick inte att slut!! HAHAHA!! Så glad jag blir av att tänka på mina minnen :D

Love

Kerstin

När jag mår dåligt och är ledsen så mår jag mycket bättre när jag tänker på mina nära och kära. Eller att umgås med dem, och ibland behöver man bara prata ut så känns allt bättre. Jag mår underbart när jag och min älskade pojkvän gör någonting tillsammans, själv eller med vänner, eller när vi bara kanske ligger i soffan och håller om varandra. När allting känns grått brukar jag tänka på framtiden och hur den kan komma att bli, och det får mig att hoppas. På senare tid har allt känts dunkelt och mörkt, men då tar jag fram hoppet och jag ser redan då ett litet ljus långt inne i mörkret.

Jag älskar er! (plus flera, men ni vet vem ni e)

Love

Kerstin